Att göra sig förtjänt av en kexchoklad

DSC_1034

De här budskapen gör mig så trött – att det så ofta framställs som att en är tvungen att på olika sätt göra sig förtjänt av att få ”unna sig” ätbara saker. Att spela på folks dåliga samvete just kring mat och även att promota att ”unna sig” är vanliga reklamtrick. Säkert är den här sortens reklam menad att vara lite kul och många tycker säkert att jag överreagerar nu, men jag ser inte det roliga.

För på det här sättet så blir den där kexchokladen så mycket farligare och negativt laddad än vad den hade behövt vara. Varför skall en behöva bära tunga kassar för att få äta något gott? Varifrån kommer de idealen? Underförstått så skall en ju ha väääääääldigt dåligt samvete om en inte på olika sätt har gjort sig förtjänt av reklamvaran och ändå ”unnar sig” den?

Att koppla samman prestation med att få äta kan aldrig bli bra enligt mig, det sättet att tänka är sådant som föder ett osunt förhållande till mat. Nu är väl inte den här kexchokladreklamen det värsta jag stött på i den här genren, men jag tycker som sagt ändå inte att det är en bra eller rolig reklam. Och borde inte reklam för choklad handla om smaken? Kexchoklad och dylik utrymmesmat är väl tänkt att ätas för att den smakar gott?

 

3 Comments

  1. Pingback: Synd och skam på menyn? – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *