Dagen då jag blev vän med mina örsnibbar

”Komplex är komplext,” skrev min bloggkollega Liselotte i ett inlägg förra året och jag kan inte annat än att hålla med.

Om jag skall vara ärlig så har jag faktiskt haft ganska många komplex och under perioder har de där komplexen, såväl de utseendemässiga som de som rör mina egenskaper, fått alldeles för stort utrymme. Ni skulle förmodligen tycka att jag var fånig och att komplexen var betydelselösa, men faktum är att de har varit allt annat än det för mig.

Ofta uppkommer ju komplex (framförallt de utseendemässiga) i ganska unga år. Själv fick jag som yngre bland annat en del kommentarer om mina örsnibbar…antagligen för att de står ut litegrann. Jag tyckte i alla fall länge att de såg vansinnigt löjliga ut och gjorde mitt bästa för att tynga ner dem med örhängen, dölja dem med håret och så vidare. Med åren så mattades den värsta ångesten av inför de där jäkla örsnibbarna, men jag var verkligen inte nöjd med dem.

Så fick jag för ett tag sedan ett par örhängen av min mamma. Ett par små, tunna guldörhängen i pendelform. Vanligen passar just den där hängande formen av örhängen bra på mina öron eftersom de gör att örsnibbarna dras ner något (vilket var idealet som jag eftersträvade). Dock uteblev det önskade resultatet med råge denna gång… När jag provade de lätta små örhängena så pekade de rakt ut från öronen, ja örsnibbarna verkade till och med lyftas ännu högre upp! Med ens kastades jag 15 år tillbaka i tiden då all den skam och ilska över detta komplex var som starkast. Känslan varade i typ 3 sekunder – därefter började jag gapskratta.

Jag skrattade till jag nästan grät åt min egen spegelbild och det var verkligen inget elakt skratt, utan ett hjärtligt sådant. Det kändes oerhört befriande att få brista ut i skratt över det som länge varit så ångestladdat och efter att jag skrattat klart så slöt jag fred med mina örsnibbar.

Värt att tillägga är att det såklart är så att den som råkat ut för kommentarer (eller rent av mobbing) för exempelvis sin näsa löper större risk att börja ogilla den, men att komplex även kan vara något som bara uppstår från ingenstans. De flesta av oss har nog komplex av något slag, men som Liselotte betonar i sitt inlägg så är komplex (liksom skönhet) något subjektivt hur en än vänder och vrider på det.

Mina komplex, örsnibbarna och annat, mattas av mer och mer för varje år som går. Jag hoppas att det kommer fortsätta så för komplex är inte särskilt funktionellt och livet blir så mycket roligare utan. Det går att komma över sina komplex och det är en härlig känsla när en lyckas. Arvegodsörhängena kommer jag inte att använda mer, men örsnibbarna har jag inget otalt med längre! <3

 

 

One Comment

  1. Pingback: Hitta ditt eget hälsotänk – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *