Balanserat ätande utan förbud – om utrymmesmaten och hur den bäst används

Kärt barn har många namn… Jag tänkte nu avhandla ämnet utrymmesmat/tomma kalorier/”skräpmat” – eller ”skitmat” som den kallas av Jacob Gudiol. I boken med samma namn och som skribent skriver han ofta om varför det uppstår problem när vi äter för mycket av just den här typen av mat. Gudiol har rätt i mycket av det han skriver och jag håller helt med om att det är klokt att basera sitt ätande på huvudsakligen annat än utrymmesmat. Du vill ju få i dig tillräckligt av det som din kropp behöver för att må bra, den typ av mat som ger byggstenar, näring och en skön mättnadskänsla. Jag tycker dock att utrymmesmat är ett bätte uttryck än ”skitmat” då jag anser att inget ätbart behöver vara ”skit” så länge det intas i lagom mängd. Vidare är tyvärr min bedömning att mycket av boken ”Skitmat”s innehåll (sett till rubrikerna i innehållsförteckningen) och en del annat som Gudiol skriver, tangerar att kunna uppfattas som triggande av personer som har eller har haft en ätstörning. Synd, då Gudiol är enormt duktig på det han gör och som skribent till största delarna producerar vetenskapligt förankrad läsning om kost och träning som är både intressant och nyanserad.

Nåväl, åter till utrymmesmaten. För att verkligen tydliggöra min ståndpunkt: jag påstår alltså inte att det är vettigt eller sunt att leva av enbart utrymmesmat, det är ju inte dess funktion. Som del i ett normalt ätande så finns det dock en plats för den och jag vill hävda att rätt använd så är inte utrymmesmaten ett dugg farlig. Vill här även poängtera att just Gudiol, mig veterligen, heller aldrig har påstått något sådant (?) Han verkar snarare ha en ganska nykter syn på ätande och är själv (åtminstone i det närmaste) ”allätare”(?) I mångt och mycket har nog Gudiol och jag ganska lika åsikter om kost, men däremot kanske lite skilda infallsvinklar på hur detta skall presenteras 😉 Jag förstår vad han vill säga, men ser en klar nackdel med att använda uttryck som ”skitmat, då jag helt enkelt tycker att det är onödigt och ångestskapande att värdera ätbara saker på det sättet. 

Utrymmesmaten är hursomhelst en het potatis i vårt hälsohetsande samhälle. ”Godsakerna” får skulden för mycket: ”sockerberoende”, fetma, diabetes osv. Allt som oftast är det antingen/eller-tänket som gäller och många av hälsoivrarnahetsarna vill till och med förbjuda och beskatta chipsen, glassen, kakorna och så vidare. Naturligtvis skall ingen tvingas att äta utrymmesmat, det gör en precis som en vill med – utan redovisningsplikt! Men det är dags att skaffa en mer nyanserad syn på vad hälsosamt ätande är. Jag hävdar att en kan vara ytterst hälsosam trots att en äter av utrymmesmaten då och då. Det finns utrymme för den (därav namnet) och allt handlar om mängden.

Jag skrev nyligen ett inlägg tillägnat det fina lilla ordet lagom, men lagom är sällan intressant för hälsohetsarna. När jag tidigare har skrivit texter liknande denna så har jag fått en respons som om jag sagt att alla borde leva på geléhallon. Hur dessa missförstånd kan uppkomma är för mig ofattbart, men jag klargör härmed ännu en gång: jag tycker inte att en skall basera sitt ätande på utrymmesmat, men jag tror starkt på att en lagom mängd är helt ofarlig. (Kan inte göra mig tydligare nu).

Det är idag inte konstigt att folk får ett problematiskt förhållande till mat då hälsohetsens budskap har kommit att framställa helt normala livsmedel som dåliga och farliga, vilket gör att utrymmesmat i sin tur framställs som värre än gift! Det är så snedvridet och skrämmande. Ingen behöver vara rädd för utrymmesmaten om den används som den är tänkt att användas. Jag tror till och med att många idag skulle behöva plocka ner en del mat från tabuhyllan för att avdramatisera och må bättre (snarare än att begränsa sig genom att utesluta mycket av den mat som faktiskt inte ens tillhör kategorin utrymmesmat).

Även om många idag tenderar att äta för mycket av utrymmesmaten/för lite av den andra maten och därmed upplever negativa hälsokonsekvenser så finns det också ett stort antal människor som får i sig alldeles för lite energi via sin ”hälsosamma” kost och mår fysiskt och psykiskt dåligt på grund av det. Utrymmesmat, som ju innehåller energi av den snabbaste formen, är precis sådant som en svältande kropp signalerar ett behov efter. Hetsätning är därför en vanlig (och naturlig) konsekvens av svält. Olika typer av ätstörningar med omväxlande hetsätning och svält/andra kompensationsbeteenden är ett vanligt förekommande fenomen i vår samtid och att påstå något annat är bara löjligt.

Hur äter hon den där Johanna Ahlsten då? Utan att säga för mycket (jag har ju ingen redovisningsplikt jag heller 😉 ) så kan jag avslöja att jag inte äter utrymmesmat varje dag, men absolut ett par gånger i veckan. Särskilt gärna på helgerna, under andra ledigheter eller när det firas födelsedag och dylikt 🙂 Jag tycker att det är en guldkant på livet och skulle aldrig vilja vara helt utan. Gillar att känna mig nöjd och lite mätt efter godsakerna när jag väl äter, så jag brukar då äta en något större mängd (vad nu det är). För andra passar det kanske bättre att äta en mindre mängd lite oftare. Andra vill kanske inte ha något alls, eller bara vid något enstaka tillfälle. Alla sätt är okej och du har som sagt ingen redovisningsplikt kring varför du väljer att äta som du gör.

För att sammanfatta så tror jag inte att strikta förbud kring mat medför något bra utan vidhåller att det lite klyschiga ”du kan äta allt, men inte jämt” faktiskt är rätt klokt.

Kärlek och respekt.

IMG_20150228_075313

 

 

19 kommentarer

  1. Lorena

    Tycker det här är din mest omfattande och bästa text någonsin och jag tänker dela den på ”internet” och bara hoppas att allas vår käre Gudiol hittar den också via någon kanal. 🙂

    Han är jättebra, blir inte triggad själv av honom, men förstår ifall den ”tuffa killen”-retoriken ställer till det för en del. samtidgt som det nog är till hjälp just för att nå hans huvudsakliga läsare (ung optinojjig gymkille utan uttalad äs) 😉

    Själv kan jag tänka att utrymmesmat är ”skitmat”, men det är ett privilegium jag har, eftersom jag äntligen efter mycket kämpande kommit fram till att jag inte ÄR skit för att jag äter ”skitmat” ibland. En process som faktiskt långt ifrån alla har genomgått.

    Ditt ord är bättre men informationen han når ut med är korrekt så jag tänker inte vara alltför gnällig ändå.

  2. Angelica

    Bra där! Funderar bara på vad ”andra” tycker är ”farligt” med att äta ”skitmat”? Vad tror de händer? Blir man tjock av två bullar med socker? Trött? Vitaminbrist? Ful? Dum? Jag bara undrar lite…Jag menar, vi är ganska många härute i verkligheten som både mumsar i oss en godispåse på fredagen och njuter av några bullar till kaffet på söndagen och hoppar i joggingskorna några gånger i veckan och mår superduper bra! Varför ska allt vara svart eller vitt? Jag kör alla färger på en gång.

  3. Pingback: Missuppfattningar om hälsa och ”plus size” | Johanna Arogén

  4. Charlotte

    Tack! Det du skriver stämmer till 100%. Fr.o.m. nu kommer jag tänka ”utrymmesmat” istället för ”skitmat” eller något annat. Jag är en alltelleringet person som väldigt lätt får dåligt samvete när jag äter den här typen av mat och tänker att ”allt är förstört, jag kan lika gärna fortsätta äta tills jag mår dåligt”. Jag vet så väl hur fel jag tänker men det spelar ingen roll, det dåliga samvetet kommer ändå. Samtidigt äter jag väldigt bra större delen av tiden och har inga problem med vare sig vikt, sjukdom, energi eller vad det nu kan vara. Så istället för dåligt samvete ska jag göra allt för att istället njuta och tillåta mig själv och tänka att utrymme finns så länge ”skiten” inte tar över. Kommer spara detta inlägg och läsa det när det sviktar. Tack också till Jacob som länkade till ditt inlägg, annars hade jag aldrig hittat det.

  5. Pingback: Kanelbullens dag: En kaneldoftande bullbetraktelse | Livskick

  6. Pingback: Så vet du om hälsa blivit ohälsa | Livskick

  7. Pingback: Hitta ditt eget hälsotänk | Johanna Ahlsten

  8. Pingback: Snart börjar julhysterin – ta tillbaka julefriden! | Johanna Arogén

  9. Pingback: Äta eller inte äta? | Johanna Ahlsten

  10. Pingback: Firar ett år på Livskick! | Johanna Ahlsten

  11. Pingback: Sluta göra folk rädda för mat! | Johanna Ahlsten

  12. Pingback: Mer om medvetet ätande: bok- och länkttips till dig som vill äta annorlunda | Livskick

  13. Pingback: Lästips från sjuksängen – Johanna Arogén

  14. Pingback: Sunt förnuft + kunskap = sant – Johanna Ahlsten

  15. Pingback: ”Det är ju ingen hälsokost direkt, hö hö” – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *