Ibland glömmer jag att jag inte har någon redovisningsplikt…

…som exempelvis om jag skulle tacka nej när det bjuds ur en chokladask på jobbet. Responsen blir ju då nämligen ofta något i stil med: ”vad duktig du är” eller ”jaså du är så där nyttig du” eller ”äter du inte sånt?” ofta i lätt anklagande ton. Min första impuls när jag får sådana kommentarer är att genast pliktskyldigt tala om att jag faktiskt visst äter godis (klämde en hel Merci på egen hand igår faktiskt!!!) men att jag inte är sugen just nu, inte får någon tillfredsställelse av att bara ta en bit, eller annan ”ursäkt” till att inte smaka. Jag får verkligen bita mig i tungan för att inte haspla ur mig en redovisning över mitt val. Men ett enkelt ”nej tack” eller ”ja tack” duger faktiskt bra – inga andra förklaringar behövs. Du har ingen redovisningsplikt.

Jag tycker om att både titta på och lägga upp fina bilder på mat och fika på Facebook och Instagram, men drar mig  numer för att själv lägga upp för många bilder i den genren. Detta grundar sig i reaktionerna som kom när jag och sambon under en period la upp ganska mycket fikabilder på Facebook. Det började då komma pikar i stil med: ”jaså, fika idag igen?!” och ”oj, oj vad ni lyxar!” och ”all in-dieten haha!” och så vidare. Inte så kul tyckte jag, för de där fikabilderna utgjorde ju endast en bråkdel av allt gott som vi åt. Frågan om just jag fikade helt onormalt mycket väcktes i mig – jag började jämföra mig och fick till och med tendenser till skuldkänslor. Sen blev jag arg 😉 Idag fikar och mumsar vi precis lika ”mycket” som vi alltid har gjort, men jag lägger endast upp bilder på det någon gång ibland när jag känner för det. Känns bättre så.

Jag tycker överlag att det här med att kommentera vad andra äter är väldigt onödigt (självklart är det inget fel på: ”vad gott det ser ut”, men jag tror ni förstår vad jag menar). Ingen vet ju vad den andra bär med sig för förhållande till mat och det kan bli så fel med matkommentarer, hur välmenande de än må vara. När jag åt blodpudding (helt vanlig mat?) på jobbet en dag så fick jag en nästintill chockad kommentar från en kollega som tyckte att det var väldigt otippat att jag åt just detta. Varför förstod jag aldrig riktigt, men den där kommentaren satte griller i huvudet på mig ett tag.

Ja, jag är känslig vad gäller kommentarer på mitt ätande, det är helt rätt uppfattat! Som så många andra så har jag med mig saker i bagaget som gör mig sårbar för ifrågasättande av mitt ätande. Det är därför extra viktigt för mig att känna att jag aldrig har någon redovisningsplikt. Jag behöver hålla hårt på det för att inte hamna i att jag äter för någon annans skull än min egen. Åsikterna om mat och ätande har nog aldrig har dryftats så flitigt som idag och det är faktiskt lätt att tappa bort sig själv. Så när jag får en oönskad matkommentar så tar jag ett djupt andetag och upprepar mantrat: ”jag har ingen redovisningsplikt” tyst inombords. Och – av respekt – så kommenterar jag aldrig vad någon annan äter. Jag har ingen redovisningsplikt och det har inte du heller <3

_20150411_221147

”Vad gott det ser ut”, tycker jag är en helt okej matkommentar. ”Det är faktiskt inte bra att äta XXX” eller ”Varför äter du inte XXX?” känns i mitt tycke däremot som onödiga och rent av oartiga kommentarer.

DSC_1051

Helt okej att tacka ja och helt okej att tacka nej – utan redovisningsplikt.

7 Comments

  1. Pingback: Triggers - info, insikt och en liten bön | Liselotte Howard

  2. Det är sjukt hur intressant folk tycker det är med att kommentera andras mat. Hela tiden. Överallt. Jag förstår inte varför vi inte bara kan låta det vara, låta mat vara mat. Jag tycker det är extremt jobbigt bara om någon kommenterar någon annans mat – och himmel och pannkaka om någon kommenterar mig! Jag försöker tänka på att inte ta åt mig, men det är svårt. Sedan förstår jag inte hur vissa har så lätt att haspla ur sig kommentarer hit och värderingar dit. Tänker de inte på att de inte vet vad andra har varit eller är med om?
    Nä, det här med att kommentera mat tycker jag inte är annat än fullkomligt onödigt!

  3. Pingback: Fira det friska | Johanna Ahlsten

  4. Pingback: Irrelevanta kommentarer, hälsohets och hästar som räcker ut tungan – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *