Alla måste inte göra en ”Iron Man”

Är inte intresserad av att slå något personbästa.
Vill inte ”se vad kroppen klarar av”.
Bryr mig inte om att ”maxa” eller göra min träning ”optimal”.
Vill inte tävla eller jämföra, inte ens med mig själv.
Vill överhuvudtaget inte behöva prestera något alls med min träning. 

Det har blivit så hypat kring träning, det pratas verkligen om träning i alla sammanhang och särskilt populär har den mer extrema träningen blivit. Motion har blivit maraton och det känns nästan som att ens träning inte räknas om en inte tränar jättehårt, ställer upp i olika lopp och så vidare. För den som av olika anledningar inte kan träna hårt, inte kan springa eller lyfta tungt, så uppstår ett utanförskap som kan förta rörelseglädjen.

Sedan är det heller inte alla som vill bli ”frälsta” och viga hela sitt liv åt träning. Det finns väl annat som också är viktigt, roligt, givande och intressant? Jag kan själv tycka att den utbredda träningshysterin gör att ämnet träning känns rätt tjatigt. Jag orkar inte höra om den senaste pulsklockan, om antal chins hit och mil-tider dit. Jag suckar åt alla lopp och tävlingar som finns att anmäla sig till och jag tycker faktiskt att folk är rätt tråkiga när de bara pratar träning hela tiden..! 

Missta mig nu inte för en träningshatare, jag är tvärtom väldigt fascinerad och intresserad av träning – inte minst som behandlingsmetod. Det är ju träningen som jag använder mig mest av i mitt arbete och någon form av träning får i stort sett alla mina patienter. Det är häftigt att kunna hjälpa någon att återfå funktion eller lindra smärta med anpassad träning. Det är också givande att hjälpa någon med ett kroniskt sjukdomstillstånd att bibehålla sin förmåga genom träning. Likaså är det fint att se den som aldrig tränat eller motionerat tidigare hitta rörelseglädje. Ja, träning är fantastiskt!

Alla mår bra av att röra sig, att motionera och/eller träna, men alla som tränar behöver faktiskt inte göra det på elitnivå. Och vad gäller hälsoaspekten så har den extrema träning inget med den att göra, mer är inte alltid bättre. Träningen behöver inte vara allt, du behöver inte leva och andas träning för att din träning skall räknas – det är helt okej att gilla annat också. Personligen älskar jag att röra på mig och träning/motion ingår som en naturlig del i mitt liv. Men är det ALLT, eller ens mitt största intresse? Långt ifrån! Jag har inget som helst intresse av att träningen skall vara ALLT. Träning är kul, men det finns ta mig fasen roligare saker…

 …sa fysioterapeuten 😉

DSC_1246-e1434635320691-1024x663

Serien Lilla Berlin av Ellen Ekman är klockren som vanligt 😉 (ur tidningen Metro 150616)
Missa förresten inte Ellens Instagram: @lilla_berlin

15 Comments

  1. Lorena

    Gillar ”elitmotion” personligen men håller med om att mångfald i vad träning egentligen är och hur olika det kan och bör vara saknas! Bra text <3

  2. Skriver under på detta! De som gillar att pusha gränserna och utmana sig själva fysiskt kan gärna göra det! Men alla är inte intresserade och då kanske man ska hitta nåt annat att sysselsätta sig med. Träna kan man göra ändå, för hälsa har inget med detta att göra över huvud taget. Superbra inlägg Johanna!

  3. Pingback: Hitta ditt eget hälsotänk | Johanna Ahlsten

  4. Pingback: Firar ett år på Livskick! | Johanna Ahlsten

  5. Pingback: Må bra av din motion: 6 tankar för ett hållbart träningsliv | Livskick

  6. Pingback: Varför hyllas det extrema? Om ytterligheter rörande träning – Johanna Ahlsten

  7. Pingback: Träning och Fysisk aktivitet – vad är vad? Och därför är båda bra! – Livskick

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *