Om god sås och fördelarna med att låta saker få ta tid

En klok person, som jag har haft förmånen att konsultera i ett patientärende, jämförde vägen tillbaka från ett utmattningssyndrom med att laga en god bearnaisesås: det får inte gå för fort och det smälta smöret måste tillsättas i droppar så att såsen inte skär sig. Det vill säga: rehabliteringen måste få ta tid, det går inte att stressa sig frisk från utmattningssyndromet. Jag tycker att den här liknelsen är så bra och den går att applicera på rehablitering överlag, oavsett om det är för en ätstörning, för utmattningssyndrom, för en korsbandsskada eller för något annat. Det är klokt att ta ett steg i taget, en droppe åt gången tills såsen tar form.

En patient och jag spann vidare på den här liknelsen med såser. Vi kom på att rehabiliteringen även kan liknas vid tillagningen av en bechamelsås, som ju traditionellt görs med en bottenredning av mjöl och smör (den lite svårare om ni kommer ihåg från hemkunskapen?). Vi vill ju verkligen jobba från grunden, vill inte behöva rädda såsen med en toppredning när den redan hunnit brännas lite i botten. Vi vill inte jobba ytligt – resultatet blir inte lika bra då, såsen blir inte lika god…!

Både rehabiliering och såser blir alltså bäst när de ges tid, omsorg och baseras på en bra grund! ❤

PS. Jag gillar liknelser så kom gärna med förslag på fler såser 😉

cooking-480951_640

 Bild från: https://pixabay.com/

 

6 Comments

  1. Älskar också liknelser, men är tyvärr kass på såser! 😉

    Fasta röror är mer min grej. Och det kan onekligen kännas rörigt och trögt att ta sig ur ohälsa, men i varje röra går det att hitta guldkorn på vägen: som sådana där extra krämiga klumpar i keson, eller lite extra krydda i hummusen. Saker som gör resan värd. För att inte tala om wasabi – ibland smäller den till så där extra stark; kan bli jobbigt – men samtidigt väldigt klargörande…

    (Dög det…? 🙂 )

  2. Åsa

    Mycket bra liknelser! Kan inte låta bli att le extra dock för i måndags diskuterade jag såsliknelser med en kollega och vi hade bechamelsåsen med som en liknelse för en situation man inte vågar lämna för att man är rädd att om man inte har koll så vet man inte vad som händer, lämnar man en bechamel blir den bränd och klumpig…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *