Självmedkänsla och kvalitet

Valde nyligen att hoppa av en grej som jag tagit på mig och även hade hunnit lägga ner en del arbete på. Kände mig initalt väldigt frustrerad och misslyckad för att jag inte orkade fortsätta. Prestationstankar om att jag skulle bli sedd som en ”quitter” haglade i mitt huvud och gav mig ångest. Efter en liten stund så insåg jag dock att det var helt rätt beslut att inte fortsätta med det här projektet. Det uppstod en lättnad som bäst kan beskrivas som att varenda fiber i min kropp jublade över att ha åtminstone en sak mindre att tänka på. Jag kunde med ens slappna av och det gick upp för mig att jag inte alls hade mått bra av all den stress som jag tampats med den senaste tiden.

Det har hänt förr att jag ”råkat” ta mig för (alldeles för) många saker samtidigt och jag har varje gång landat i slutsatsen att ”less is more” i de här sammanhangen. Jag lurar lätt mig själv att tro att jag är en ”superkvinna” som minsann kan klara av att göra ALLT, men att ha tusen bollar i luften funkar helt enkelt inte, inte ens om bollarna (som i mitt fall) består av roliga/intressanta saker. Jag kan se en hel del fördelar med att skala ner på mina åtaganden: Jag får större möjlighet att fokusera på det som jag verkligen vill göra, känner mig mindre stressad, mår bättre och mina ansvarsområden/projekt håller en högre kvalitet. Win win, liksom…

Det gäller bara att kunna stå emot de där prestationstankarna som säger att en måste tacka ja till allt/ställa upp på allt. Att kunna prioritera är guld värt och ger alltså med stor sannolikhet både en bättre kvalitet (utan att för den skull behöva sträva efter perfektion såklart) på det en gör och även en bättre hälsa.

Självmedkänsla och kvalitet (låter som en Jane Austen-titel, haha) är ganska bra ledord tycker jag 🙂

heart-947440_640

Bild från: https://pixabay.com/

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *