Fira det friska

Jag har idag ett bättre förhållande till mat och ätande än vad jag haft under hela mitt vuxna liv. Det känns ibland faktiskt nästan okomplicerat och ”normalt”, vilket är helt fantastiskt. De senaste åren har jag har genomgått en stor utveckling och jag kan idag göra sådant som jag för några år sedan inte kunnat drömma om: Jag varierar mig (byter brödsort hit och dit som om det inte vore livsfarligt! 😉 ), äter helt vanlig mat varje dag, tar mera sås för att det är gott, äter utrymmesmat flera gånger i veckan, är generellt mer spontan, väljer det jag är sugen på, låter hunger och mättnad styra intaget, har dåligt samvete mer sällan och grubblar mindre överlag på vad som ska ätas eller inte ätas… Jag känner matglädje! Livskvaliteten är avsevärt mycket högre med mitt nuvarande leverne och det slår mig att det stundtals är så…lätt!

Har jag då ett 100% okomplicerat förhållande till mat och ätande? Nej, det har jag inte (än). Jag har sämre dagar då jag exempelvis är extra känslig för kommentarer, jag tar ofta illa vid mig av prat om bantning och dieter och oplanerade matsituationer kan fortfarande kännas olustiga. Kanske kommer det alltid att finnas en del ätstörda tankar längst bak i huvudet, kanske inte. Jag kan, vill och skall i alla fall fortsätta framåt.

Att stanna upp och fira framgången känns också viktigt, jag mår så mycket bättre av det här mer lättsamma förhållningssättet till mat och ätande än tidigare. Det känns befriande att kunna leva såhär och som en triumf att inget ”farligt” hände för att jag började släppa på kontrollen – tvärtom. Frisk och fri? Nästan! På väg!

PS. Boken Ät allt – hellre nästan rätt än exakt fel (leta på bibliotek!) sammanfattar min kosthållning rätt bra 😉 Åtminstone försöker jag att tänka så. Att sträva efter perfektion är ju dömt att misslyckas och jag tror heller inte på ”det optimala ätandet”.

dishes-596188_960_720

Bild från: https://pixabay.com

 

 

 

 

13 Comments

  1. Pingback: Mata inte ångesten med svälten | Johanna Ahlsten

  2. Angelica Fjellman

    Haha, lite sent, men jag läste inlägget igen. Och det där med att våga byta brödsort/form/storlek känns väl igen! 🙂 men jag har faktiskt fortfarande svårt för det, i alla all när jag handlar själv och till mig själv. Äter jag hos någon annan är det inga problem. Då blir det på något vis bara en härlig befrielse att äta det som finns och uppskatta lite förändring. Och så en annan sak…börja bli lite trött på att ”hålla inne” nu. Är just nu hemmastudent och därmed mer stillasittande än vanligt. Detta leder till mindre mat och ….mer suuuuug på mat! Och sötsaker! Såklart. Så duuuumt! Det börjar till och med bli svårt att låta bli det söta och mumsar i mig mer än vanligt. Min plan är nu att börja äta som jag brukar igen, trots mer stillasittande, skitsamma, måste få bort mitt ständiga sug. Och detta otroliga sug på mat och socker beror ju självklart på att jag inte äter tillräckligt…I guess…;) Puh!

    1. Det blir lätt en tankefälla: Att man ska ta bort så mycket för att man rör sig lite mindre. Den som har eller har haft en ätstörning överskattar dock ofta sitt intag och underskattar energiförbrukningen. Tror med andra ord att du tänker helt rätt!

      PS. Känns som att det där med att byta brödsort är något av en ”klassiker” 😁

  3. Pingback: Vem är frisk? | Johanna Ahlsten

  4. Pingback: Avundsjuk? Nej, men triggad, arg och illa berörd – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *