Om oro och lyckostress

Jag hamnar ofta i ”om bara-träsket”: ”Om bara lårskadan blev bra så skulle jag vara gladare” eller: ”När vi hittat en ny lägenhet så kommer jag att bli lugn” eller: ”Om jag inte hade XXX att oroa mig för så skulle jag känna mig…” 

Lycklig

Min lyckofälla består mestadels av att jag ständigt oroar mig för saker, vilket gör stunderna av harmoni rätt sällsynta. Och när jag väl upplever lycka så blir jag paradoxalt nog ofta orolig. Jag tenderar att låta mörka orosmoln täcka min himmel och trots att så mycket är bra i mitt liv kan jag inte riktigt njuta. Den där eviga strävan, som inte leder någon vart, blir en ond cirkel av oro och väntan på lycka.

Känner jag en press utifrån att känna lycka då? Ja, jag gör nog det, bland annat på så vis att jag är rädd för att bli ”den man tycker synd om”. Egentligen otroligt fåfängt att tänka så för om jag verkligen skulle misslyckas eller drabbas av något tragiskt, så är det ju inte där mitt fokus skulle ligga… Men det är svårt att inte bli påverkad av dagens lyckohets, av den underliggande pressen att vara både lyckad och lycklig. Utmattande bara att tänka på egentligen, lycka är ju inget som kan krystas fram. 

Jag vet innerst inne att inte allt behöver vara bra för att jag ska tillåta mig själv att känna lycka. Livet är ju inte svart eller vitt. Det är fullt möjligt att vara lycklig inom vissa områden och ledsen inom andra. Min oro lever och frodas 😏 men jag försöker våga känna och tro på att jag är lycklig. För det är jag. Just nu otroligt lycklig faktiskt. Och jag är trött på att vara så ängslig och rädd för att förlora det jag har.

happy-1199941__180

PS. Är nyfiken på den nyutkomna boken Lyckomyten – en arg bok om lycka.

”Du får gärna bli arg av det du läser. Ilska är fantastiskt drivmedel. Och att drivas framåt till en förändring gör oss lyckliga”

Så står det bland annat i beskrivningen av boken. Låter sunt tycker jag! Det är bra att tillåta sig att känna alla känslor och ilska kan onekligen vara frigörande! DS.

PS. PS. Apropå arg… ”Argsint men lycklig” är hennes slogan och Lilla My skrev jag om för precis ett år sedan. Önskar ofta att jag hade lite mer av hennes fräckhet och oräddhet och lite mindre av Muminmammans oro 😏 (obs inget ont om kära Muminmamman ❤❤❤) DS. DS.

 

Bild från: https://pixabay.com/

One Comment

  1. Pingback: The Silver (eller I Alla Fall Blyerst) Lining | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *