Sluta göra folk rädda för mat!

Såg nyligen ett inlägg på Facebook där två olika sorters ekologiskt äppelmos jämfördes. I kommentarsfältet fasade folk över hur ett av äppelmosen förutom äpplen även innehöll citronsyra, socker och pektin (det vill säga ganska vanligt förekommande ingredienser i sylt och äppelmos). Kommentarerna förmedlade skräck och en särskilt upprörd själ skrev till och med: ”Snart vågar man ju inte äta någonting!”

Skrattretande fånigt vid första anblicken, men egentligen skrämmande talande för hur synen på mat och ätande allt mer präglas av rädsla. En sjuk utveckling på väg mot ett riktigt ätstört samhälle. Det silas mygg och sväljs kameler och allra mest bland den dietfixerade medelklassen där det för tillfället är modernt att sky allt vad kolhydrater heter. Likhetstecken dras mellan alla kolhydrater och läsk/godis klassas som nästan lika farligt som vanlig mat. Detta ger en uppåt väggarna tokig debatt som jag börjar bli ordentligt less på.

Föräldrar som ger sina barn livsmedel som blodpudding eller makaroner ifrågasätts, ja rent av skammas, men att skylla barnfetma på blodpudding eller makaroner är naturligtvis bara löjligt. Barnfetma är allvarligt och definitivt något som behöver uppmärksammas, men barnfetma uppkommer inte av att barn äter en balanserad kost där frukt, blodpudding och makaroner ingår. Inte heller uppkommer barnfetma för att det serveras en klick äppelmos på havregrynsgröten – oavsett sort. Barn blir inte kraftigt överviktiga av att äta enligt livsmedelsverkets rekommendationer (och inte vuxna heller för den delen). Problem i form av kraftig övervikt/fetma grundar sig snarare mest troligt i att befolkningen inte följer rekommendationerna, det vill säga när utrymmesmat och annan mat överkonsumeras i samband med att det äts för lite grönsaker och så vidare. För att ingen skall missförstå och hävda att jag påstår något annat: Utrymmesmat skall självklart inte användas som basföda, det är inte dess funktion. 

Tyvärr verkar allt fler ha extremt svårt att se på mat och ätande med sunt förnuft och en nyanserad blick. Jag vill inte att mina eventuella framtidsbarn skall dricka en massa läsk var och varannan dag, men jag vill fasen inte heller att de skall vara rädda för att äta vanlig mat! Att äta den typen av kost som rekommenderas (där även begränsade mängder utrymmesmat kan ingå utan problem) där det ibland äts blodpudding med tillbehör, en annan gång fisk och potatis, en annan gång vegetariskt och så vidare – vad är problemet med det?! Som jag ser det så är allt vad matglädje heter på väg att raderas ut i och med det förbannade hetsandet och skammandet av helt vanlig matJag är vansinnigt trött på att behöva försvara att jag inte äter som en ätstörd människa och jag blir mycket orolig för hur mina eventuella framtidsbarns relation till mat skall bli när jag ser den här utvecklingen i samhället.

Jag vill skrika rakt ut: Sluta göra folk rädda för mat! (För det vinner ingen på)

scream-307414_640

Bild från: https://pixabay.com/

 

 

PS. Är djupt tacksam för mina ”Livskick-kollegor” med flera som orkar och vågar protestera mot mat-skammandet och hälsohetsandet. Tack!

 

 

19 Comments

  1. Angelica Fjellman

    Så bra! Ja, man undrar vad man bör äta snart. Och som icke så påläst, alltså jag har inte gått någon utbildning i ämnet, blir man lite påverkad…särskilt när trollen lurar i bagaget, men samtidigt så VET jag vad som är rätt och fel…Blir inte mina planer som jag tänkt i höst, så vill jag verkligen sätta igång nått….bra. Nått är jag ju bra på och det är att ha erfarenhet av diverse situationer. 😉 (sedan kanske jag borde sätta igång med detta braiga i vilket fall…?;))

  2. Pingback: Grejer jag skulle kunnat skriva om den här veckan | Liselotte Howard

  3. Pingback: Behöver vi utbilda barn i näringslära? | Liselotte Howard

  4. Pingback: Sunt förnuft + kunskap = sant | Johanna Ahlsten

  5. Pingback: Enkelspårig: Tankar från gravidbubblan – Johanna Ahlsten

  6. Pingback: Irrelevanta kommentarer, hälsohets och hästar som räcker ut tungan – Johanna Ahlsten

  7. Pingback: Hur kan vi förebygga ätstörningar? – Johanna Ahlsten

  8. Pingback: Jag har en dröm (och därför fortsätter jag ”tjata) – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *