Avundsjuk? Nej, men triggad, arg och illa berörd

En känd svensk författarinna publicerade nyligen ett inlägg på sin blogg och Instagram där hon beklagade sig över att hon fått kritik för att ha vikthetsat genom att skriva om hur hon går på diet och tränar efter sin graviditet samt lagt ut före/efter-bilder på resultatet (en smalare kropp). Bland kommentarerna fick denna person övervägande rosor och de mer kritiskt klingande rösterna drunknade i myllret av de som uttryckte att hon visst inte hetsade, att hon var så duktig och att de som klagade bara var avundsjuka. Här följer några skärmdumpar från kommentarsfältet:

sketch-1472483886598

sketch-1472484345597

sketch-1472484443402

sketch-1472484399689

sketch-1472484312625

sketch-1472484208557

sketch-1472484277943 sketch-1472484167826

Lägg märke till hur ordet ”hälsosam” automatiskt kopplas ihop med den nya, lägre vikten. Att spela ”hälsokortet” är som jag ser det ett mycket förrädiskt sätt att dölja utseende/smalhets. Visst kan en människa som har gått ner i vikt vara/känna sig hälsosammare, men viktnedgången i sig, illustrerad genom i sådana här före/efter-bilder, säger inte ett jota om hur människan faktiskt mår.

Att läsa de här kommentarerna (med flera liknande, detta var endast ett axplock) rörde upp en mängd känslor i mig: 

  1. Först blev jag arg, sådär arg så att det kliar och kryper i hela kroppen. Dumma, empatilösa, idioter med skittaskig människosyn som inte fattar hur mycket SKADA de här bilderna OCH deras sabla kommentarer gör!
  2. Sedan kom en annan känsla. Rädslan. Jag tänkte att de kanske har rätt? Det kanske är jag som är avundsjuk för att jag har blivit så lat att jag inte orkar, eller förmår svälta mig och plåga mig själv längre? Ja, ni läste rätt: JAG PÅVERKAS! Jag, som kommit så långt ifrån det ätstörda och destruktiva livet, jag påverkas också av sådant här! 
  3. Skammen var sedan nästa känsla på tur… Jag skämdes över att jag fortfarande kan få de här tankarna och till på köpet av något så banalt som ett jäkla inlägg på Instagram! Tänkte att jag borde veta bättre. Borde kommit längre…

Men vet ni? Det är inte jag som ska skämmas! Bara att se det där ordet gjorde mig förbannad igen: Avundsjuk? Jag har levt med den här jävla pressen att vara smal så länge jag kan minnas! Efter omfattande arbete med mig själv så kan jag idag äntligen finna glädje i ett friskt och fritt liv. Och jag vill nu fortsätta må bra, lyssna på kroppen och njuta av livet utan någon press eller främsta fokus att ”komma i form” efter min graviditet. Vill (fortsätta) vara hälsosam såklart – vem vill inte det? Men hälsosam för mig har inget att göra med att haka på någon restriktiv diet i kombination med ”mama-bootcamp” för att ”tighta till” kroppen på kortast tänkbara tid. Jag vill prioritera att lära känna mitt lilla barn och låta kroppen återhämta sig efter graviditet och förlossning i den takt den behöver. Avundsjuk? Nej, men triggad, arg och illa berörd. 

livskick_profile_black

PS. Vill passa på att poängtera att jag heller inte är något fan av de före/efter-bilder där någon har gått upp i vikt efter en ätstörning med undervikt. Jag kan förstå syftet att vilja visa en framgång: ”Jag var för mager innan – nu mår jag mycket bättre”, men liksom med det omvända fallet med nedåtgående viktresor, så går det ju inte helt att se på en kropp hur människan i kroppen mår. Ätstörningar finns i alla (kropps)former och även om en viktuppgång från undervikt naturligtvis är bra i sig så säger den inte automatiskt att ätstörningen är borta. En ätstörning som anorexi eller ANS kan ju ha övergått i ett annat lika allvarligt tillstånd som exempelvis bulimi och/eller annat självskadebeteende. Dessutom finns en annan poäng med att inte posta dessa före/efter-bilder, nämligen den triggande aspekten i det hela. Många med ätstörningar (oavsett kroppsvikt) triggas av bilder på avmagrade kroppar. DS.

 

11 Comments

  1. Alltså, Johanna, jag gråter! Så fruktansvärt träffande text! Jag önskar att alla kunde förstå det du uttrycker men ”alla” (nåja) berömmer viktnedgång och ska spela ut hälsokortet så fort jag med erfarenhet försöker ta upp diskussionen. Jag får liksom slut på argument och din text tar upp allt jag skulle vilja kunna plocka fram (om jag överhuvudtaget får en syl i vädret; folk stänger gärna av…).

    1. Vet hur det känns 😞 Väldigt många som inte förmår att ta in det här perspektivet och det känns så himla sorgligt, som att man ständigt kämpar i motvind. Hälsa är för övrigt ett extremt urvattnat begrepp som för mig nästan fått en negativ klang. Är inte det helt galet?

  2. Åsa

    Tack Johanna, du sätter fingret direkt i mina känslor. Jag läste Cissi Wallins instainlägg där hon pratar just om hur tråkigt hon tycker med de här före/efterbilderna dominerar hennes flöde och att det ”hälsosamma” är smalt, bantning, nergång och så fick hon jättemycket kritik för att hon uttryckte kritik… Finns ju som sagt också de bilder som är från anorektisk till frisk men poängen är på något vis alltid att värdet sitter i hur kroppen ser ut/väger… orkar inte…och jag blir också så trött på att jag påverkas trots att jag tycker att jag lämnat det egentligen. Vårt värde som människor sitter inte i hur kroppen ser ut eller vad den väger. Det vore som att säga att den som är anorektiskt sjuk eller har kraftig övervikt är en sämre människa men så fort kroppen antog ”normalvikt” så gick också människovärdet upp. Det är kanske inte det som avsändarna med dessa bilder VILL förmedla men det är tyvärr där det landar ibland. Som sagt, tack för ditt viktiga och braiga inlägg!

    1. Reagerade också på att hon fick så mycket kritik och det var ju lite samma sak där: Att den som opponerar sig mot smalhetsen bara är avundsjuk. Stor suck. Blir verkligen upprörd över att så många försvarar hetsen och ännu mer upprörd när det skall hänvisas till ”god hälsa”. Hälsa är verkligen ett enormt missbrukat begrepp 😔

  3. Emma F

    Håller med dig Johanna. Helt och fullt. Jag är fd bulimiker som varit friskförklarad i många år men som efter graviditet börjat krångla med demoner igen. Före- och efterbilder trodde jag kunde fungera som pepp. Men det spårar snabbt ur och jag finner inte riktigt ord för hur fel det känns att bedöma någon utifrån kilon. ”Före” är lika med fel och ”efter” är lika med rätt.
    När man viktpendlat hela sitt liv och fört kamper med demoner som nästan tagit livet av en. Då vet man hur missvisande och extremt ytligt det är att sundhetsförklara någon enbart på dess framgångar på vågen. Begreppet hälsosam missbrukas. Hälsosam är inte synonymt med vare sig vikt eller antal gymbesök.

    Så numer har jag börjat ta bort en efter en av dessa hetsare på IG. Även om de i te är dåliga människor. Men de bidrar helt enkelt inte med sånt som tillför glädje och livslust.

    Blir så glad av att läsa om andra som reagerar. Såna som du!

    1. Hej Emma och stort tack för din kommentar! Det du skriver är verkligen tänkvärt, det är så lätt att trilla dit igen när man levt så länge med det destruktiva. Den här vikt- och utseendehetsen är såklart inte den enda anledningen till att människor får det jobbigt med sitt förhållande till mat och kropp, men det förstör tillräckligt mycket och kan vara en enorm trigger.

  4. Pingback: Inte om min träning, men likväl viktigt. | I huvudet på Finnved

  5. Pingback: Jag blir gärna kallad arg och bitter om det gynnar mitt barn det minsta lilla – Johanna Ahlsten

  6. Pingback: Kan inte vikt få vara en privatsak? – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *