Träningshets mot nyblivna mammor

”Inga ursäkter!”
”Det går alltid att hitta tid!”
”Vill man så går det!”

Det retar mig. Att jag känner pressen att jag borde ”komma igång” nu. Jag går liksom hemma med en bebis som inte ens är två veckor. Jag återhämtar mig efter ett kejsarsnitt. Dessutom har jag fått rygg/bäckensmärtor som på ren svenska är riktigt jävliga. MEN det är väl bara URSÄKTER?? Jag är väl bara lat egentligen? Det är ju mer eller mindre så det låter i stort sett överallt, senast idag på Malou efter 10… Suck.

Att bara skaka av sig den här hetsen är heller inte så enkelt. Budskapet om att det inte finns några ursäkter för att inte ”komma i form” och/eller börja träna efter en graviditet är väldigt befäst i samhället. Som gravid är man (i min mening) ganska fredad från träningshetsen, men så fort barnet lämnat livmodern så gäller det att ”ta tag i sin kropp” igen?

Jag längtar efter att bli mer fysiskt aktiv (det tror jag många mammor gör), men det skall inte förväxlas med den här komma i form-stressen som nyblivna mödrar så frekvent exponeras för. Jag borde inte känna någon stress, borde inte behöva förklara eller ursäkta mig och borde framför allt INTE ha något dåligt samvete över att jag inte pressar mig själv till träning. Punkt.

kettlebells-1437810-1-m
Visst längtar jag efter träning och fysisk aktivitet, men den längtan har inget att göra med att pressa sig själv ”i form”

Bild från: https://pixabay.com/

 

 

 

 

 

One Comment

  1. Pingback: Bantningsföretagen vill inte att du ska må bra – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *