Tankar om träning vid utmattningssyndrom

Jag fick en läsarfråga för ett tag sedan som rörde träning och utmattningssyndrom. Frågan var bekant för mig då patienter som jag träffat i mitt arbete har ställt mig den många gånger:

”Varför blir jag sämre av träning när träning ju rekommenderas vid utmattningssyndrom?”

Det tar ofta lång tid att bli återställd efter utmattningssyndrom och på vägen är fysisk aktivitet en viktig del i behandlingen. Att få till rätt dos fysisk aktivitet/träning vid utmattningssyndrom är dock en stor utmaning, det är jag den första att skriva under på! Min erfarenhet är att det ofta blir en krock mellan vad patienten själv vill och vad hens kropp och hjärna är redo för. Det är svårt att reglera den fysiska aktiviteten/träningen till rätt nivå och många patienter tycker att stegringen går så oerhört långsamt att de ”står och stampar”. Ändå är det mer regel än undantag att dessa patienter riskerar att göra för mycket för sitt tillstånd. Det som är viktigt att komma ihåg är nämligen att de flesta som drabbas av utmattningssyndrom är otroligt högpresterande i kombination med att de är ovana att respektera kroppens gränser och det i sig kan göra anpassningen av träningen extra svår. Det är naturligtvis tufft att behöva acceptera att den fysiska aktivitet som fungerar för tillfället kanske bara är en promenad runt huset, men ju förr man finner sig i hur det är just nu desto lättare blir det att komma framåt.

Det är inte lätt att själv avgöra vilken nivå träningen skall läggas på och jag rekommenderar därför starkt att försöka hitta en fysioterapeut som kan se över och följa upp upplägget för den fysiska aktiviteten/träningen. En generell regel att följa är dock att om man blir sämre över tid så betyder det att träningen ligger på en för tuff nivå alternativt att återhämtningen i övriga livet är otillräcklig. Det är också viktigt att inte stirra sig blind på träning och fysisk aktivitet, det är ju bara en del i behandlingen. Att se över sömn och annan återhämtning är en förutsättning för att bli bra, det går alltså inte att enbart träna sig bra från ett utmattningssyndrom.

Trots att utmattningssyndrom är en relativt vanlig diagnos idag så är det ett eftersatt område och det saknas tillräcklig kunskap i den vanliga öppenvården. Många med utmattningssyndrom får råd om alldeles för tuff (fysisk)aktivitet av sina behandlande läkare, fysioterapeuter, psykologer med flera, vilket är beklagligt. Bland behandlande vårdpersonal verkar många sakna erfarenhet av att kunna skilja på lättare stressrelaterad ohälsa och utmattningssyndrom. En individ med en lättare stressproblematik kan ju exempelvis i många fall gynnas av att börja jogga eller liknande, medan det för en person med långt gånget utmattningssyndrom kan bli rent av förödande. Som jag ser det så är det viktigaste att verkligen se till individen när det gäller att styra den fysiska aktiviteten och några universallösningar för ett bra träningsupplägg finns helt enkelt inte.

Sammanfattningsvis:

  • Fysisk aktivitet och träning måste kompenseras med tillräcklig återhämtning
  • Även ”hjärnaktivitet” kan vara utmattande för kroppen!
  • Tid är en viktig komponent för läkning
  • Underskatta inte promenader: Har man kommit så långt att man klarar av att ta regelbundna promenader i lite raskare tempo så är det ett gott tecken på att lite mer belastande träning inte behöver vara så långt bort
  • Skynda långsamt – men våga prova: Det är en svår balansgång, men det går att komma framåt!
  • Försök hitta vårdgivare som är kunniga på utmattningsdepression, då är sannolikheten större att rehabiliteringen blir rätt
Bild från: https://pixabay.com
Bild från: https://pixabay.com

Har du själv erfarenhet av utmattningssyndrom så tar jag tacksamt emot dina tankar och synpunkter om din upplevelse av just fysisk aktivitet och träning!

Mer om utmattningssyndrom:

 

 

11 Comments

  1. Precis så här är det, håller med dig på allt!!
    Jag har själv en utmattning – som börjar bli ok nu, men jag vet att det är lätt att köra i diket. Jag tränar i rehab-bassäng efter en fotoperation 45 min/vecka (är löpare) och går PW ca 2 ggr/vecka. Det funkar. Spinningpass med musik, folk runt och belastningen på kroppen – funkar inte.

    Min son har en Hjärntrötthet efter Neuroborrelia och innan vi fick klart för oss vad det var som gjorde honom så dålig (har pågått under minst två år, men med mer akut läge nu i augusti) så har han ju försökt att leva så mkt som-vanligt som möjligt.
    Han är crossåkare och efter varje träning har han varit matt på ett sjukt sätt, trött, fått febertoppar lite när som och en rad andra symptom som inte riktigt gått att sätta fingret på och Han har absolut inte velat lyssna 🙁 Han måste ju för f*n få träna!! Tillslut kom dagen då han inte klarade att köra mer, kroppen drog i Nödbromsen och han blev jättedålig – minnesluckor, yrsel…livrädd.
    Så, tillslut hamnade vi hos rätt läkare som remitterade till barnmedicin och vi fick klart för oss vad det här var och sonen fick klart för sig – av en mkt kompetent läkare – vad som gäller fr.o.m Nu!

    Han går i regel hem från skolan – som han på läkares inrådan går på halvtid – och nu, sakta, sakta ser vi och han att han hittat en nivå att stanna upp på. Han är ok varje dag efter skolan! Nu är det ministeg framåt och hoppas på att han kan utöka skoltiden efter jul och orka göra ikapp saker här hemma på em och helger.

    Min ena vän har just fått diagnos Utmattning – hon tränar Crossfit och läkaren sa åt henne att ”träna på”…bara att hoppas att det håller och att hon tagit lite lärdom av vad som hände med min son och lyssnat lite på vad jag sagt…

    1. Skönt att du har hittat sätt att träna på som funkar 👍 Det är ju som sagt en stor utmaning vid utmattningssyndrom och precis som du skriver så är det ju inte bara själva träningen utan även sammanhanget (folk runt omkring, hög musik, prestationskrav osv) som spelar roll.

      Vad bra att sonen fått träffa en klok läkare! Önskar er all lycka ❤️

  2. Ja, detta att lyssna in kroppen verkar vara en träning vi alla behöver. Dessutom har enormt många felaktigt diagnosen utmattning när de egentligen lider av min sjukdom ME/CFS. Då är träning utan hänsyn till symptomökning rent förödande. Jag känner så många som blivit kroniskt sängliggande/hembundna pga att de pushats att träna bort sin utmattning – som senare visade sig vara ME/CFS.

    Så det behövs inlägg som dessa. Tack!

    1. Precis Cecilia! Att få rätt diagnos är ju jätteviktigt, annars kan det ju bli väldigt galet. Tror också att många fall av ME missas. Mer forskning och allmänt intresse behövs vad gäller både utmattningssyndrom, ME/CFS, fibromyalgi mm. Hoppas på framtiden!

  3. Catrin

    Vilken intressant blogginlägg (ja det övriga inläggen också)! Jag har försökt att söka information om just utmattning och träning men ut formationen är knapphändig. Jag blev därför så glad när jag hittade en artikel om kopplingen 🙂 För egen del var det träningen på 15-20h per vecka som till stor del gjorde att jag ramlade dit i utmattning. Även mina två återfall tror jag är träningsrelaterade. Vid sista återfallet i somras hade jag äntligenbörjat ”komma tillbaka” fysiskt och kunna köra hårdare konditionspass samtidigt som jag hade lite tävlingar planerade inom MTB. Tror detta roliga och bra resultat triggade mig för långt och återhämtningen blev lidande. Delar gärna med mig om mina erfarenheter om du är intresserad.

  4. Ewa Hedberg

    Jag är otroligt tacksam för att jag fick ta del av din otroliga kunskap om utmattningssyndrom, tacksam över att få träna med dig som min fysioterapeut, din hjälp och få dina råd skrivna och ritade på små lappar med mig hem. 🙂

    //Ewa

  5. Ewa H

    Utmattningssyndrom var/är en resa..inte bara en enkel tur och retur. Många gånger har jag trott att nu har jag nått ”resmålet”, nu är jag tillbaka där jag vill vara, 100% men så svårt att hitta balansen och inte ta för många steg i taget under resans gång för att inte behöva gå tillbaka till ruta ett, en lång resa att få ett steg framåt och två steg bakåt bli två steg framåt. Stanna upp när kroppen säger vila men viljan i knoppen vill fortsätta är en svår sak att ta. En del av min utmattning, listan kan skrivas hur lång som helst.
    Jag vill tacka dig Johanna för att du hjälpte mig på vägen.
    Jag är väldigt tacksam över att jag fick träffa dig under en stor del av min resa, att fått ta del av din otroliga kunskap om utmattningssyndrom, fått träna med dig, fått din hjälp då du var min fysioterapeut, och de små skrivna och ritade lapparna med råd jag fick med mig hem var väldigt värdefulla för mig.:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *