Att stå ut med ovisshet

Jag försöker ständigt förutse hur allt ska bli. Det innebär för mig ett evigt grubblande – en riktig energitjuv i mitt liv. Mer eller mindre ofrivilligt skapar jag detaljerade planer om stort och smått, fantiserar ihop olika scenarion som sedan går på repeat i hjärnkontoret. Oftast sker detta helt i onödan för det går ju liksom inte att se in i framtiden (och helt ärligt tror jag inte att jag skulle vilja det även om jag kunde!) men likväl sker det.

I tider av förändring är planeringstankarna extra aktiva och just nu kretsar de särskilt kring det faktum att jag snart (september) skall avsluta min föräldraledighet och börja jobba igen. Det är inte det att jag nekar mig själv att få vara ledsen för att jag måste vara ifrån min dotter på dagarna, utan det som stör är just när jag fastnar i att grubbla över väldigt triviala vardagssaker och sådant som jag omöjligt kan förutse. Jag får ju aldrig några svar, utan det blir just bara tidsödande grubbel! Så jobbigt!

”Det blir inte som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå”, brukar min mormor säga. Och visst är det så. Tänk om jag kunde vila lite i det bara! Hur undviker jag att vilja detaljstyra min framtid?

Kanske:

  • Stanna upp
  • Andas

Synd att det låter så lätt, men är så svårt 😉 men jag ska försöka ❤️

Bild: pixabay.com

2 Comments

  1. Elin

    Oj vad jag känner igen det där! Alltid så för mig med, som du skriver, speciellt vid förändringar. Det där ordspråket använder jag som ett mantra ofta, men det är inte alltid det går in 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *