Äta för att orka

Jag är inte så förtjust i uttrycket ”eat to perform”, jag menar självklart måste du äta ordentligt för att kunna prestera inom din idrott eller för att bygga muskler osv. Men när du av någon anledning inte längre kan träna då? Tyvärr är det inte så ovanligt att ätstörningar bryter ut (eller förvärras) hos den som t ex råkat ut för en skada som hindrar träningen.

Men kroppen behöver mat – även när man inte tränar – och det går åt massor av energi bara till den basala ämnesomsättningen. Är du dessutom skadad eller sjuk är det extra dumt att dra in på maten då näringen behövs för reparationsarbetet i kroppen.

Och dessutom kan jag komma på många andra (viktigare) anledningar till att äta än träningsprestationer:

  • Eh…för att man liksom dör annars
  • För att man kanske är hungrig?!
  • För att det är gott!
  • För att orka leva….

Ja, det där med orken… Efter att jag fick barn blev det ännu mer tydligt hur viktigt det är att äta för att ORKA. Småbarnslivet hade nog rent ut sagt sugit om jag inte hade ätit tillräckligt och jag har insett att min kropp behöver rejält med mat trots att jag för närvarande inte gör något som direkt kan räknas till träning. Mat är (bland annat) bränsle och tack vare maten orkar jag med motgångar, orkar skratta, orkar trösta, orkar leka med min dotter – ja, orkar med livet, det hade jag inte gjort på samma sätt om ”tanken” ständigt varit på gränsen till tom.

 

12 Comments

  1. A

    Jag vet inte hur jag ska äta längre efter anorexin..

    Blir inte pigg av mer mat heller…får bara mer ångest istället. Och tyvärr tänker man ju då automatiskt att då kan jag likagärna äta som jag vill. Inte svälta men Inte äta stora portioner heller.
    Är helt förtvivlad på denna orkeslöshet. E så jääkla trött o matt!

    1. Tror många känner igen sig i det du beskriver.

      Jag tänker såhär:
      1. Det tar tid för kroppen att svara 2. Längre tid än man kanske tror 3. Det är också lätt att underskatta sitt energibehov när man har eller har haft en ätstörning (dvs det är inte omöjligt att du behöver äta mer och/eller andra saker) 4. Att ge kroppen tillräckligt med mat är en enormt viktig del i tillfrisknandet (det går således inte att bli helt frisk så länge du äter för lite) 5. Att hålla ångesten i schack med för lite mat är inte hållbart i längden

      1. A

        Är så ensam i all skit bara..har vart sjuk i 14 år! Så det är möjligt att jag gör fel.vet inte längre;(
        Orkar inte leva med ångest o trötthet resten av livet..det är tungt.

        1. Beklagar verkligen att du har det så 😢 Det du beskriver; svårigheter att äta tillräckligt och att inte få resultat fast man tycker att man äter mer, är nog en av de främsta faktorerna till att ätstörningar är svåra att överkomma. Ska försöka skriva mer ingående i ett blogginlägg! Vill säga en sak till dig och hoppas att du kan tro mig: Jag vet många som varit sjuka lika länge som du som nu är friska. Det går. Ge inte upp. Finns det någon hjälp att få där du bor? Säkert individuellt vad som funkar, men vad har du provat och finns det någon hjälp du funderar på? Kram!

          1. A

            Har varit på massa behandlingshem o sjukhus o så. Grejen e att jag typ är normalviktig nu..eller..känner mig mest svullen. Får märken av allt..
            Men trots det mår kroppen inte alls bra..o jag har varken mättnad eller hungerkänslor.
            Det är bara som ett stort hål..

  2. A

    O min hy ska vi inte tala om. Den har liksom tappat sin glans! Folk tycker jag överdriver..men det är som att den blivit helt sträv på ett skumt sätt, och helt knottrig.. Som att den saknar detdär yttersta ”Lena” skyddet som folk har.
    Men det är inte lätt att övertyga folk om att man inte mår bra liksom.
    Så det är en del att bära ensam..

  3. A

    Men det känns som du lyckats hitta balans? Jag är också över 30 och vill ju tro att det går!
    Men jag är så osäker på vad som är tillräckligt…gör jag tillräckligt?

    1. Normalvikt säger ju egentligen bara att en är normalviktig – inget om hur en mår. Det är vanligare att ha normalvikt än undervikt som ”ätstörd” och det är bara diagnosen anorexia nervosa som har undervikt som ett diagnoskriterie. Jag tycker att du nämner symtom som tyder på att du behöver hjälp; ångest, trötthet, knottrig hy, avsaknad av hunger/mättnadskänslor. Tyvärr är många även inom vården insnöade på att just undervikt måste förekomma vid en ätstörning, men så är alltså inte fallet. Kräv rätt hjälp. Vården har en skyldighet att hjälpa dig. Du är säkert mer än redo att lämna din ätstörning, men du behöver säkert stöd för att klara det. Önskar jag kunde göra mer!

      1. A

        Jo det är ju så och jag förstår dem på ett sätt.
        Alla de år när jag var döende fysiskt så behövde jag ju vård för att överleva. Men samtidigt orkade jag nog fanimej mer än nu. Så nä man blir inte automatiskt pigg bara av en normalvikt. Man måste äta hela tiden livet ut tillräckligt.

        Men mängder är svårt och jag är ju fortfarande rädd lixom. Att bli överviktig..att äta för mycket, men nu också för lite.
        Men tack för dina svar!

  4. Pingback: Läsarfråga: ”Hur ska jag äta efter anorexin?” – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *